Julfeeling

Då kör vi lite recensioner igen då!

 

Vi har, i vanlig ordning, den arbetande kvinnan som är evigt förbisedd. På en julfest träffar hon, utan att förstå det själv, den riktiga tomten. Han beviljar hennes önskan om att i 48 timmar våga stå upp för sig själv. Detta sätter igång en hel serie av händelser som leder till att hon tillsammans med sin chefs chef, den eviga ungkarlen, åker tillsammans till hans hemby som är en snöklädd idyll. Naturligtvis har han en skev relation till julen och sin familj, och självklart håller en viktig deal på att rinna dem ur händerna..men nog blir väl allt bra tillslut. Lite annorlunda historia även om komponenterna var de samma, väldigt triviala karaktärer. Men nu är ju inte det viktigaste i en julfilm hur själva filmen är utan huruvida det fanns jul, snö och magi, och det fanns det ju. Däremot var det lite för lite romantik för att vara en  kärlekshistoria....Jag blev i alla fall sugen på att dekorera julkakor, alltid något. 

 

Kate är en hårt arbetande advokat som får till uppgift att sälja ett hemsökt Bed and Breakfast. Hon träffar en ohjälpsam manager som hävdar att det finns ett spöke där som inte kommer att gilla vad hon tänkt göra. Men Kate tror inte på sådant nonsens så hon tuffar på, trots att fler och fler allt märkligare saker börjar hända.  Men så dyker det upp någon som inte är speciellt spöklik, är det verkligen han som är spöket? Och om han är spöket, är det verkligen han som försöker skrämma Kate? Kan man bli kär i ett spöke? Vad är det som håller honom kvar? Finns svaren i det förflutna? Kan de bryta förbannelsen? Ah.. så mycket frågor. Här har vi, som ni hör, en något annorlunda historia och annorlunda karaktärer, även om hon är den klassiska överarbetande karriärskvinnan. Hon är en fruktansvärd person, han är fantastiskt bitter (love it) och så finns det liiiite obehag och skräck. Dessutom har vi ett fantastiskt Bed and breakfast i snöig och julig miljö, vi har julmagi och vi har kärlek.. så kan man bortse ifrån hela tvekamheten i människo/spök-romansen, så är detta en av de bättre julfilmerna i Hallmarkgenren (som vi väl ändå får kalla egen genre).