Julfilm- Kan du vissla Johanna
Detta är en sådan där film där det är något av ett mysterium att det är en julfilm, men det är det!
Kan du vissla Johanna (1994)
Trodde att filmen var äldre jag, men tydligen visades den första gången 24 december 1994. Filmen har sedan dess visats på (eller möjligtvis omkring) julafton. Varför är ju ett mysterium, för så här ser handlingen ut:
Det är sommar i slutet av 50-talet och Berra, som inte kan vissla, önskar sig en morfar. Det ska vara en morfar som man kan älska, som bjuder på kaffe, som älskar grisfötter och (nästan framför allt) kan lära en vissla. Berra har en kompis som heter Ulf, som har en morfar som han får saker av. Som tur är vet Ulf var man kan få tag i en morfar, nämligen på ålderdomshemmet. Där träffar de Nils (Per Oscarsson), han har det mesta som krävs förutom att han inte har en aning om hur man gör man när morfar. Vägen framåt är inte spikrakt positiv men otroligt kärleksfull och verkar gynna båda parter. Det blir lite strapatser och en kamp om att lära sig vissla!
Grabbarna är helt underbara och deras relation är så fin. Ulf river vid ett tillfälle av sitt plåster på knät och sätter på Berras kind och Berra ber Fader vår för att skydda Ulf när han snor blommor från Gustavsson - finare blir det inte. Dialogen är fantastisk, en lagom blandning mellan lillgammalt kreativt språkbruk och diverse svordomar.
Nils har en perfekt balansen mellan bitterhet och levnadsglädje, Oscarsson spelar rollen fantastiskt. Jag gillar att han tidigt i relationen, med stolthet, visar upp sin automatiska slipsvisare, som visar hans slipsar i ordning efter när han köpt dem.
Gillar även omgivningarna i filmen, allt är dunder 50-taligt. Scenen när de kollar på tv i ett skyltfönster och diskutera hur det kan gå till och huruvida det är farligt med "television" är underbar.
Så trots att det saknas ALLA parametrar; inge snö, inget pynt, ingen magi och ingen romans så är det en klassisk och bra julfilm. Åter igen: öppet arkiv, tack!!!